saljasaffran.se
mobilikon

HISTORIA

En magisk krydda med lång historia

Ordet saffran härstammar från persiskans ord för den gula färgen, ”Safra”. Sannolikt är det världens äldsta krydda använd av människan och en av de mest använda genom tiderna. Länge användes saffran som färgämne, medicin och för magiska ändamål. De första referenserna till saffran har man hittat på sumeriska lertavlor daterade kring år 4000 f kr. Fenicierna, som var stora handelsmän till sjöss, började köpa och sälja saffran runt år 1400 f kr. Saffran omnämns i bibeln, men även andra verk såsom ”Iliaden” (900-talet f.Kr.) och ”Kung Oidipus” (400-talet f.Kr.). År 1347-1350 var efterfrågan som allra störst, då saffran troddes ha egenskaper som skyddade mot digerdöden.

Saffranet når Europa och Sverige

Saffranet började användas på allvar i Spanien under den muslimska utbredningen år 632-750, då kryddan följde i arabernas fotspår. Erövrarna försvann men saffranet bestod, och är nu en självklar del av det spanska köket.

Till Sverige nådde saffranet i samband med Hansan, som öppnade upp för ny handel över Östersjön på 12-1300-talet. Svenskarna var vid den tiden ensamma om att krydda sina sötebröd, till exempel med kanel. Saffransbullen blev en riktig lyxprodukt och statussymbol. På Birgittaklostret i Vadstena, med 85 bröder och systrar, förbrukades över 400 gram saffran under ett enda år på 1300-talet. På 1500-talet hade Gustav Vasa saffran på lager i sin kryddkammare.

På grund av den gula färgen började man sedermera att baka saffransbröd inför firandet av årets mörkaste dag, i andra halvan av december, för att mota de mörka krafterna i dörren. På den tiden bakades inte lussekatter, utan bullar i formen av en båge, vilken skulle symbolisera solens gång över himlavalvet. Det finns även teorier om att brödet även skulle haft syftet att skrämma iväg ”Lucifer” med sin solgula färg, därav skulle ordet ”lussebulle” ha fötts. En mer trolig (men inte lika rolig) förklaring är att ordet har med ”Lucia” att göra.

Fusk med saffran gav dödsstraff

Under medeltiden, från 400-talet fram till omkring år 1400, kretsade handeln med saffran kring Venedig. De viktigaste köparna var då tyskar. I Venedig fanns det på grund av detta en egen poliskår ” Ufficio dello zafferano” som inspekterade handeln. Hårda straff väntade den som förfalskade eller manipulerade produkten.

I Nürnberg finns den första kända lagen nedtecknad som handlade enbart om saffran, “Safranschau”. Lagen kunde ge dödsstraff och i vissa fall avrättades människor genom att brännas levande med sina förvanskade produkter.